vdanstal

Okej, ärligt talat så måste jag skärpa mig om jag vill blogga. Inte särskilt tätt mellan inläggen. Men här kommer ett iallafall. Nu är sommaren här men värmen har inte riktigt kommit än, men det är väl kanske på G?! Sen sist jag skrev nått har jag fått jobb så jag ska jobba hela sommaren och David är pappaledig med Isak. Det känns självklart lite konstigt att inte vara hemma med Isak längre. Jag har ju trots allt varit mammaledig i över ett år. Men det känns också jätteroligt att ha fått ett jobb och än så länge trivs jag jättebra. Imorgon börjar jag på mitt schema jag har över sommaren. Det känns spännande och lite nervöst också såklart. Men det är väldigt roligt att få lära mig något nytt. Jobbet är som receptionist på Pite Havsbad! 

 

Allting flyter på och tiden bara rusar fram nu känns det som. Snart har vi bott här i Piteå i ett år! Det känns galet, var ju nyss vi bestämde oss för att flytta. Vi trivs väldigt bra här, Piteå är en väldigt trevlig och mysig stad kan jag intyga. Har ni aldrig varit här så borde ni komma på besök! Speciellt under sommartid ska man komma på besök tycker jag. Hela staden får ett härligt liv och det är mycket som händer här under sommaren. Bland annat Piteå Summer Games som är en fotbollsturnering. Turneringen är en av de största i Sverige och världen. Något som är ganska häftigt är att under turneringen är det ca 38 000 personer som besöker Piteå. Detta betyder att Piteås befolkning fördubblas under dessa dagar. Det märks i stan kan jag tala om! 26-29 juni är turneringen i år, alltså om två veckor typ. Detta är bara ett av de alla evenemang som arrangeras här under sommaren. 

 

Förra helgen var det släktträff på min pappas sida. Det var väldigt trevligt och kul att träffa alla som man inte träffar så ofta. Vi var ca 150 st av ca 180 st totalt. Så en stor släkt är det! Norrbottenskuriren kom och gjorde ett reportage om oss också, så i måndags var vi i tidningen! Det händer ju inte särskilt ofta! haha! 

 

Nä nu måste jag nog gå och börja med någon lunch innan Isak vaknar! Tjing! 

Det hinner hända en del grejer mellan mina inlägg, jag ber om ursäkt men det är som det är, det händer helt enkelt rätt mycket i vårt liv. Men jag har haft tid att blogga men suget har väl helt enkelt inte infunnit sig när chansen har varit där. 

 

Nåväl, Isak växer och växer. Tiden går så fort!! Isak har redan fyllt 1 år. Min lilla kille.  Han är så mysig och jag njuter av varje minut just nu. Det är självklart inte alltid lätt eller en dans på rosor, men han är självklart det bästa vi har och vi gör allt för att ska ha det bra och må bra! Men oj vad detta år har flygit iväg, minns då Isak föddes precis som om det var förra veckan. När jag ser tillbaka på det året som gått så har det hänt väldigt mycket också. Det har varit ett händelserikt år minst sagt. 

 

För något år sen så pysslade jag väldigt mycket, med fotoalbum mestadels, men det kunde bli ett och annat grattiskort också, men då Isak föddes blev det inte mycket av pysslandet. Igår kände jag för att påbörja ett nytt album med en massa kort som legat och dammat i bokhyllan. Det var riktigt kul och skönt att få lite ordning på bilderna i album istället för att de ska ligga i en hög. Det var till och med så roligt att jag fortsatte idag. Nu skulle jag bara vilja skaffa mig lite mer grejer att dekorera sidorna med. Känns som att jag behöver lite nytt, så en tripp till Luleå och ett besök på SKAPA skulle inte vara så tokigt. I och för sig så kanske jag kan beställa lite grejer på Panduros hemsida. Det ska jag fundera på. Jag passade även på att framkalla lite nya bilder, jag hade fått ett erbjudande med 50 bilder gratis. Så till veckan någon gång borde de komma på posten. 

 

 

 

Det var några dagar sen jag skrev något nu och det var inte enligt min plan. Men det har uppstått endel andra saker och omständigheter att syssla med istället för att skriva. Hela familjen har varit sjuka, vi fick en rejäl och tråkig förkylning allihop, Isaks första förkylning! Men det har gått bra och han börjar bli piggare nu. Han är fortfarande lite snuvig och hostig men ingen feber. I torsdags skulle jag iväg för att handla lite smått, det hade regnat ute precis och det hade isat på rätt rejält på backen. Men det var ändå bra sandat. Iallafall så ramlade jag, och ganska rejält också. Inte alls skönt. Det var mellan två garagelängor och precis där var det inte sandat något alls utan bara blankis vilket jag inte alls såg eftersom att jag höllpå att fixa med några nycklar. Så vips hamna jag på isen och dyngblöt var jag också. Ont gjorde det också kan jag tala om. Jag kravlade mig upp och haltade hemåt igen, ju närmare jag kom desto mer ont fick jag, adrenalinet började gå ur kroppen. Jag blev liggandes i soffan resten av kvällen med smärtstillande och även fredagen ägnade jag största delen i soffan. Supertråkigt och jobbigt att inte kunna ta hand om Isak så mycket som jag vill. Men som tur var så hade David blivit klar med skolan så han har kunnat göra det mesta trots att han också har varit hängig och förkyld. Nåväl, nu börjar jag må bättre i ryggen/svanskotan iallafall och det är jag såå tacksam över. 

Min vän Emma ska gifta sig i januari så igår hade vi hennes möhippa. Det blev en trevlig dag och jag tror att hon också tycker det blev en bra och minnesvärd dag. Hon fick shoppa loss på röda korset - alltså hitta dagens outfit! Hon blev Snygg! En svart/vit-rutig basker och en rostfärgad, mycket snygg kavaj med axelvaddar och allt därtill. Mycket fint! haha! Sen fick hon gå på skattjakt på stan, också det mycket roligt! På kvällen åt vi middag på Oléarys och avslutade med bowling. Det blev inget bowlande för mig dock på grund av ryggen. Men det var kul ändå. Efter bowlingen åkte jag hem och de andra stannade kvar. Hela dagen gick som planerat och jag tror att alla som var med tyckte att det blev en bra dag. 

 

Idag trodde jag att jag skulle bli sängliggande för det mesta eftersom att jag var igång hela dagen igår. Men jag mår väldigt bra idag och känner att ryggen mår bra och klarar nog endel aktiviteter. Min farfar ringde på morgonen och frågade om vi ville komma till dom idag, så vi får se hur vi gör. 

 

Nåja, hoppas ni får en bra Söndag och tredje advent! 

Jag har funderat lite på vad jag ska skriva om ikväll och har bestämt mig för att berätta lite om förlossningen. Typ en förlossningsberättelse men inte alls så detaljerat. 

 

Den 6 mars fyller David år, och som vanligt brukar vi bjuda på fika och tårta då, och det gjorde vi ju såklart även detta år. Så jag hade arbetat på hela dagen med städning av lägenheten och massa bakande så på kvällen när våra gäster hade åkt hem så var jag väldigt trött och hade ovanligt mycket sammandragningar. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan tyckte att det var ju inte så konstigt med tanke på att jag hade hållt igång hela dagen som jag inte brukade göra. (i slutet av graviditeten vilade jag nästan en stund varje dag). Jag gick och la mig för att sova och vaknade kring 06 tiden den 7 mars av att jag hade ont i magen till och från. Jag gick upp på toa och gick tillbaka och la mig och kunde faktiskt somna om. Vid den här tiden hade jag inte börjat ana att det hela var igång. Jag vaknade igen kring 08 tiden och hade fortfarande ont i magen från och till, och mer täta sammandragningar/förvärkar, jag bestämde mig för att stiga upp och försöka äta något. Jag fick i mig en knäckebrödmacka och lite juice. Nu började jag ana att det var nått på gång, så jag gick och väckte David som låg och sov. Han kom upp och jag bestämde mig för att ta ett varmt bad och försöka slappna av. David började klocka mina värkar som då kom ungefär var 5e minut, så rätt täta var dom. När jag hade badat klart ringde jag förlossningen för att rådfråga dom om vad jag skulle göra. De tyckte att jag skulle försöka vara hemma en timme till men att om jag kände att det blev för jobbigt fick jag självklart komma. Under den timmen for David till Ica för att handla med lite grejer till förlossningen, vi visste ju inte hur länge det skulle ta. Medans David var borta pratade jag med min syster i telefonen, jag hade räknat ut att jag skulle ha 4-5 värkar under tiden David var borta så min syster Jenny fick vara mitt stöd över telefon dessa minuter. En timme senare, klockan var nog 10.30, så hade jag fortfarande värkar var 5e minut men de var mycket mer intensiva och jag kände att nu vill jag åka in. Vi tog oss till bilen och började färden mot förlossningen. En biltid på 10-15 min. Oerhört skönt att det var så nära, men det var väldigt obehagligt då jag fick värkar att åka bil. Iallafall, då vi kom fram till förlossningen fick vi komma in i ett undersökningsrum där de mätte värkarna under ca 20 minuter och lite annat. De bestämde att jag fick bli inlagd och tyckte att jag skulle ta ett bad och försöka slappna av. 

Vår barnmorska fyllde upp ett bad och tände massa ljus i rummet. Hon gjorde allt för att det skulle kännas bra, mysigt och avslappnande. Efter badet fick jag lite lunch som jag skulle försöka få i mig, potatismos och köttbullar var det som bjöds, jag fick i mig ungefär halva portionen. Det var väldigt svårt att äta med så täta och intensiva värkar. Kring 14.30 gjorde de en undersökning och det hade inte hänt så mycket. En timme senare började det hända saker och kl 17 fick jag börjar krysta. En timme senare 18.02 föddes Isak, vår underbara son. Vilken känsla och kärlek! All den smärta jag haft bara försvann och jag fick ha min lilla skatt i famnen och bara titta på honom. Ett oerhört starkt ögonblick som jag aldrig kommer glömma. David var helt fantastisk genom hela förlossningen, utan honom hade jag aldrig klarat det. Jag är såå tacksam över att jag hade honom vid min sida hela tiden! 

 

 

En stund senare kom de in med fika till oss, det godaste fikat på väldigt länge var det kan jag tala om. Kring 21 tiden fick vi komma upp till BB, där fick vi stanna till dagen efter. Kl 15.30 dagen efter var vi hemma hos oss igen, denna gången med en bebis! 

 

 

I Uppsala har de något som heter BB-påväg, en väldigt smart grej kan jag säga. Då är det så att en barnmorska ringer varje dag fram till att man varit hemma i 5 dagar och kollar hur allting går och om man undrar om något. Man har ett nummer som man kan ringa vilken tid som helst om det är något, och sen kommer barnmorskan hem och gör besök också. Det uppskattade vi oerhört mycket. Det var väldigt skönt att vara i hemmamiljö och få hjälp hemma. De ser så att amningen fungerar och hjälpter till till hundra procent. Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigt att komma hem så tidigt men då allt hade gått så bra och det funkade bra med allt så kändes det inte alls konstigt att komma hem så tidigt. 

 

Jag är tacksam och glad för att jag fått uppleva allt detta för det är ju ingen självklarhet. Och jag hoppas att jag får göra det igen! Med det sagt så sätter jag punkt här. Tack för mig! 

 

Hoppas ni har en bra måndagskväll och en bra start på veckan. 

Startade dagen med en mysig frukost med tända ljus tillsammans med min lilla familj. Det börjar bli till en vana med långa mysiga frukoststunder med tända ljus här hemma nu. Jag älskar det. David tycker att det blir så mörkt kring bordet då man släcker kökslampan och tänder ljus istället, men jag tycker det är mycket mysigare. Isak, han ligger och sover sin förmiddagslur, det är ju just därför jag har möjlighet att skriva lite. Det hinns inte med så mycket annat då han är vaken. Då är det lek, bus, mat och vara på sin vakt hela tiden som gäller. Han har börjat ställa sig upp mot möblerna nu och han är otroligt snabb på att krypa också. Men det är det bästa som finns, att få krypa efter min lilla krabat och pussa på han så han skrattar så gott! Älskade unge. Nu låter det som om han är vaken där uppe, vilket jag inte riktigt tycker att han borde vara. Han har endast sovit 30 min och han skulle behöva sova minst 30 till. Men det är ju mycket roligare att vara uppe och leka! 

 

Idag blir det förmodligen en lugn dag här hemma, det snöar ute och är ganska kallt. Så idag blir det nog en innedag. 

 

Igår skrev jag lite om min graviditet, och vad ska jag skriva om idag? Kanske lite kort om förlossningen skulle passa bra. Men det kommer i ett enskilt inlägg isåfall. Nu är min lilla skrutt vaken så nu har jag inte tid att sitta här längre. 

Hemma från en mysig spontanmiddag hos mamma och pappa. Isak är nattad och vi har precis sett på The Bachelorette. Haha ja jag är tyvärr helt fast i den serien. Det började med att det gick i repris kl 16.00 på vardagar nu när jag är mammaledig, och då har det fallit in på Isaks eftermiddagssovning så då har jag helt enkelt fastnat framför det programmet. Ganska kul faktiskt, enlig mig. Men jag gillar ju sånna typer av program så. 

Jag börjar inse att det kommer bli svårt att ge en bra uppdatering kring det senaste året. Det har ju hänt så otroligt mycket. Men det bästa med 2013 är ju helt klart vår älskade son Isak. Så jag kan väl börja med att berätta lite kring graviditeten kanske. 

De första 12-15 veckorna mådde jag illa till och från, vilket är rätt vanligt som ni kanske vet. Men jag är tacksam ändå. Jag klarade mig bra med att äta åksjuketabletter och att tänka på att äta regelbundet. Men visst spydde jag. Alla vet väl hur det är att må illa, inte särskilt kul. Men grejen är den att det är ändå annorlunda med illamåendet man känner då man är gravid. Jag mådde illa ibland då jag satt och åt, fick gå och spy men kunde sätta mig och fortsätta äta från samma mat igen direkt efteråt, och så är det ju inte precis då man är magsjuka. Rätt knäppt, och när jag tänker på det så låter det ju inte speciellt frächt. Så var det iallafall för mig, men alla är vi olika och upplever sin graviditet på olika sätt. I övrigt fick jag må bra största delen av graviditeten. Jag kommer ihåg att jag hade foglossning EN enda kväll och det är jag oerhört tacksam över. Det är inte ett dugg skönt. Jag hade det efter att jag och David hade varit en heldag i Stockholm och gått otroligt mycket. I slutet av graviditeten fick jag mer och mer sammandragningar. Man brukar ju prata om att när man är gravid får man sina cravings, och visst hade jag mina mer eller mindre speciella saker jag ville ha. Snickers, citroner, morötter och majskolvar är några av sakerna jag verkligen ville ha i perioder, annars var jag nog rätt lugn. Var otroligt känslig mot lukter. Doften från kylen var ingen hitt, inte heller chipslukt. Jag var mer lättstött och känslig än vanlig dessa månader också. Jag kan säga att David hade det inte alltid så lätt. 

 

 

En kort sammanfattning om min graviditet var alltså detta. Kanske jag berättar lite om förlossningen nästa gång, eller om flytten? Vi får se vad jag känner för att skriva om då. 

Okej, det var ett tag sen sist kan man lugnt säga. Drygt ett år sedan var det jag skrev något här. Men nu har bloggsuget kommit tillbaka och jag har uppdaterat designen så nu är jag redo för att ge bloggandet en ny chans. 

Det är väldigt mycket som har hänt det senaste året. Det absolut största och utan tvekan det bästa är att vi  blev föräldrar i Mars!! Världens sötaste och bästa lilla kille kom till oss och jag kan inte tänka mig ett liv utan vår älskade Isak. 
Sen har vi hunnit flytta också, 2012 bodde vi i Uppsala, och nu har vi flyttat till en ny stad(!) Piteå har vi hamnat i nu. Kring mina hemtrakter. Som ni då kanske förstår så var det ingen liten flytt, nästan 100 mil har vi flyttat hela vårt bohag. Här har vi fått oss ett fint och mysigt litet radhus ca 1,5 km till centrum. Tänk vad mycket som kan hända under ett år. 

 

Vi ska strax iväg och äta middag hos mina föräldrar, så nu kan jag inte skriva mer. Men jag ska försöka få till en bättre uppdatering om hur vi har det och hur det senaste året varit. 

 

Ha en skön Söndagkväll! 

 

Wooow! Nu måste mina trogna läsare bli ganska chockade när de ser att det har ploppat upp ett nytt inlägg här! Oväntat va? ;) Det var otroligt länge sen jag skrev några rader, skärpning säger Jennifer min vän och nu lyssnade jag på henne så jag ska försöka uppdatera här lite oftare. Men jag vet egentligen inte om jag har något intressant att berätta som ni kan ta del av! Men det har iallafall hänt en del sen sista inlägget jag skrev. Jag tänkte att jag ska försöka hitta gobitarna från de senaste månaderna så att ni får koll på vad som händer. 

 

Men eftersom att det är sommar nu och vi alla vill njuta av den så berättar jag lite om vad vi gjort i sommar än så länge, istället för att berätta om vintern som varit. Det tar vi någon annan gång! 

 

Vi har precis haft semester, tre sköna veckor. Vi började med frukost på Ikea och två års förlovningsdag. Sen blev det en dag i Huvudstaden och konsert på Gröna Lund med Lenny Kravitz tillsammans med Peter och Sarah, våra älskade vänner!! Dagen efter bilade vi upp till norrland och var där i en vecka. Huur skönt som helst. Tog det mest lugnt och umgicks och myste med familjen. När vi åkte hem tog vi med oss Jennifer och Gustav till Uppsala och vi firade midsommar tillsammans. Jag och David lämnade dom hemma hos oss söndagmorgon och stack iväg till Turkiet på en veckas sol och bad semester. Vi hade det jätteskönt och varmt. Så kan man sammanfatta vår semester lite kort. Jag har alla bilder på mobilen, men om jag ork över imorgon tänkte jag lägga in dom i datorn då och visa er några bilder här. 

 

Om jag har nån läsare som följer mig på instagram så har ni ju redan sett endel bilder, för er som inte följer mig än så heter jag vdanstal där. Jag tänker ändå lägga upp en del bilder här på bloggen också för jag själv tycker inläggen blir lite roligare att läsa om det finns någon bild att kika på, eller vad tycker ni? 

 

 

 

 

Idag har jag jobbat och imorgon är det också jobb som står på schemat sen en ledig helg tillsammans med min underbara man! Och jag längtar kan jag tala om. Vi har gått om varandra endel den här veckan, jag jobbar förmiddag/dag och David jobbar kväll så när jag kommer hem är han redan på jobbet. Så det blir väldigt mysigt att vi är lediga tillsammans i helgen.

---

Just nu ligger jag och tittar på idrottsgalan och småäter lite godis. Jag har inga större planer för de två kommande dagarna, blir nog att plocka lite här hemma och ta det lugnt.

Jag behöver få iväg de sista tackkorten på posten från bröllopet, alla är klara men har inte fixat frimärken och har inte alla adresser heller tror jag. Men jag behöver ta tag i det iallfall. Snart är det ett år sedan vi gifte oss! Helt galet vad det senaste året har gått fort och grymt mycket har hänt också!

Jag kan då säga det att det är verkligen inte alltid lätt att ha familjen 80 mil bort.

Ikväll blir det en myskväll här hemma, kanske se någon film eller bara sitta o småprata.