vdanstal

Jag har funderat lite på vad jag ska skriva om ikväll och har bestämt mig för att berätta lite om förlossningen. Typ en förlossningsberättelse men inte alls så detaljerat. 

 

Den 6 mars fyller David år, och som vanligt brukar vi bjuda på fika och tårta då, och det gjorde vi ju såklart även detta år. Så jag hade arbetat på hela dagen med städning av lägenheten och massa bakande så på kvällen när våra gäster hade åkt hem så var jag väldigt trött och hade ovanligt mycket sammandragningar. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan tyckte att det var ju inte så konstigt med tanke på att jag hade hållt igång hela dagen som jag inte brukade göra. (i slutet av graviditeten vilade jag nästan en stund varje dag). Jag gick och la mig för att sova och vaknade kring 06 tiden den 7 mars av att jag hade ont i magen till och från. Jag gick upp på toa och gick tillbaka och la mig och kunde faktiskt somna om. Vid den här tiden hade jag inte börjat ana att det hela var igång. Jag vaknade igen kring 08 tiden och hade fortfarande ont i magen från och till, och mer täta sammandragningar/förvärkar, jag bestämde mig för att stiga upp och försöka äta något. Jag fick i mig en knäckebrödmacka och lite juice. Nu började jag ana att det var nått på gång, så jag gick och väckte David som låg och sov. Han kom upp och jag bestämde mig för att ta ett varmt bad och försöka slappna av. David började klocka mina värkar som då kom ungefär var 5e minut, så rätt täta var dom. När jag hade badat klart ringde jag förlossningen för att rådfråga dom om vad jag skulle göra. De tyckte att jag skulle försöka vara hemma en timme till men att om jag kände att det blev för jobbigt fick jag självklart komma. Under den timmen for David till Ica för att handla med lite grejer till förlossningen, vi visste ju inte hur länge det skulle ta. Medans David var borta pratade jag med min syster i telefonen, jag hade räknat ut att jag skulle ha 4-5 värkar under tiden David var borta så min syster Jenny fick vara mitt stöd över telefon dessa minuter. En timme senare, klockan var nog 10.30, så hade jag fortfarande värkar var 5e minut men de var mycket mer intensiva och jag kände att nu vill jag åka in. Vi tog oss till bilen och började färden mot förlossningen. En biltid på 10-15 min. Oerhört skönt att det var så nära, men det var väldigt obehagligt då jag fick värkar att åka bil. Iallafall, då vi kom fram till förlossningen fick vi komma in i ett undersökningsrum där de mätte värkarna under ca 20 minuter och lite annat. De bestämde att jag fick bli inlagd och tyckte att jag skulle ta ett bad och försöka slappna av. 

Vår barnmorska fyllde upp ett bad och tände massa ljus i rummet. Hon gjorde allt för att det skulle kännas bra, mysigt och avslappnande. Efter badet fick jag lite lunch som jag skulle försöka få i mig, potatismos och köttbullar var det som bjöds, jag fick i mig ungefär halva portionen. Det var väldigt svårt att äta med så täta och intensiva värkar. Kring 14.30 gjorde de en undersökning och det hade inte hänt så mycket. En timme senare började det hända saker och kl 17 fick jag börjar krysta. En timme senare 18.02 föddes Isak, vår underbara son. Vilken känsla och kärlek! All den smärta jag haft bara försvann och jag fick ha min lilla skatt i famnen och bara titta på honom. Ett oerhört starkt ögonblick som jag aldrig kommer glömma. David var helt fantastisk genom hela förlossningen, utan honom hade jag aldrig klarat det. Jag är såå tacksam över att jag hade honom vid min sida hela tiden! 

 

 

En stund senare kom de in med fika till oss, det godaste fikat på väldigt länge var det kan jag tala om. Kring 21 tiden fick vi komma upp till BB, där fick vi stanna till dagen efter. Kl 15.30 dagen efter var vi hemma hos oss igen, denna gången med en bebis! 

 

 

I Uppsala har de något som heter BB-påväg, en väldigt smart grej kan jag säga. Då är det så att en barnmorska ringer varje dag fram till att man varit hemma i 5 dagar och kollar hur allting går och om man undrar om något. Man har ett nummer som man kan ringa vilken tid som helst om det är något, och sen kommer barnmorskan hem och gör besök också. Det uppskattade vi oerhört mycket. Det var väldigt skönt att vara i hemmamiljö och få hjälp hemma. De ser så att amningen fungerar och hjälpter till till hundra procent. Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigt att komma hem så tidigt men då allt hade gått så bra och det funkade bra med allt så kändes det inte alls konstigt att komma hem så tidigt. 

 

Jag är tacksam och glad för att jag fått uppleva allt detta för det är ju ingen självklarhet. Och jag hoppas att jag får göra det igen! Med det sagt så sätter jag punkt här. Tack för mig! 

 

Hoppas ni har en bra måndagskväll och en bra start på veckan. 

Hemma från en mysig spontanmiddag hos mamma och pappa. Isak är nattad och vi har precis sett på The Bachelorette. Haha ja jag är tyvärr helt fast i den serien. Det började med att det gick i repris kl 16.00 på vardagar nu när jag är mammaledig, och då har det fallit in på Isaks eftermiddagssovning så då har jag helt enkelt fastnat framför det programmet. Ganska kul faktiskt, enlig mig. Men jag gillar ju sånna typer av program så. 

Jag börjar inse att det kommer bli svårt att ge en bra uppdatering kring det senaste året. Det har ju hänt så otroligt mycket. Men det bästa med 2013 är ju helt klart vår älskade son Isak. Så jag kan väl börja med att berätta lite kring graviditeten kanske. 

De första 12-15 veckorna mådde jag illa till och från, vilket är rätt vanligt som ni kanske vet. Men jag är tacksam ändå. Jag klarade mig bra med att äta åksjuketabletter och att tänka på att äta regelbundet. Men visst spydde jag. Alla vet väl hur det är att må illa, inte särskilt kul. Men grejen är den att det är ändå annorlunda med illamåendet man känner då man är gravid. Jag mådde illa ibland då jag satt och åt, fick gå och spy men kunde sätta mig och fortsätta äta från samma mat igen direkt efteråt, och så är det ju inte precis då man är magsjuka. Rätt knäppt, och när jag tänker på det så låter det ju inte speciellt frächt. Så var det iallafall för mig, men alla är vi olika och upplever sin graviditet på olika sätt. I övrigt fick jag må bra största delen av graviditeten. Jag kommer ihåg att jag hade foglossning EN enda kväll och det är jag oerhört tacksam över. Det är inte ett dugg skönt. Jag hade det efter att jag och David hade varit en heldag i Stockholm och gått otroligt mycket. I slutet av graviditeten fick jag mer och mer sammandragningar. Man brukar ju prata om att när man är gravid får man sina cravings, och visst hade jag mina mer eller mindre speciella saker jag ville ha. Snickers, citroner, morötter och majskolvar är några av sakerna jag verkligen ville ha i perioder, annars var jag nog rätt lugn. Var otroligt känslig mot lukter. Doften från kylen var ingen hitt, inte heller chipslukt. Jag var mer lättstött och känslig än vanlig dessa månader också. Jag kan säga att David hade det inte alltid så lätt. 

 

 

En kort sammanfattning om min graviditet var alltså detta. Kanske jag berättar lite om förlossningen nästa gång, eller om flytten? Vi får se vad jag känner för att skriva om då.